Hårdför ockupation i Hebron
Vi var i Hebron igår. En stad som är delad. Ockupationsmakten kontrollerar gamla staden och här finns också flera stora bosättningar. I Hebron bor 170 000 invånare. Hebron är helig för såväl judar som muslimer eftersom Abraham, alla religioners stamfader sägs vara begravd där.
I Hebron fick vi en guidad tur av TPIH (Temporary Presence In Hebron) som har verkat i staden sedan 1997. Insatsen är en följd av massakern i Abrahammoskén 1994, då den israeliska bosättaren Goldstein sköt 29 palestinier och skadade ännu fler mitt under bönen. President Arafat vägrade fortsätta fredssamtalen om inte alla bosättningar i Hebron drogs tillbaka och en internationell militär närvaro upprättades. Kompromissen blev närvaron av TPIH som är en observationsgrupp som rapporterar om överträdelser av avtal och brott mot mänskliga rättigheter. Sedan 1997 har 14 000 rapporter skrivits. Men Hebron är fortfarande ockuperat.
Vi promenerar runt i gamla staden som nästan är folktom. Innan Israel ockuperade området var gatulivet här nästan lika omfattande som i Jerusalem. Idag gapar affärslokalerna tomma. Här lever 78 % av palestinierna under vad som FN betraktar som fattigdomsgränsen. Bosättarna utsätter palestinierna för trakasserier och området har blivit en fristad för kriminella eftersom de israeliska styrkorna som ansvarar för området i första hand fokuserar på att skydda bosättare och inte att upprätthålla lag och ordning.
Vi passerar en check point. Bosättare som är beväpnade med tunga automatvapen guidar en amerikansk grupp i den gamla staden. Alla eskorteras av israelisk militär. Jag undrar vad bosättarna berättar för dem om situationen i Hebron. Vilken bild de förmedlar. Kan man om man kommer utifrån se något annat än förtryck av palestinier?
Det har funnits en judisk minoritet i Hebron sedan 1500-talet och muslimer och judar levde fredligt sida vid sida. År 1917 övertog britterna området och det styrdes under brittiskt mandat fram till 1948. Nya politiska rörelser med oförenliga mål som den sionistiska rörelsen och den arabnationalistiska rörelsen började växa fram. På 1920-talet ökade spänningarna i mellan judar och muslimer i hela Palestina och rykten om att judar utförde övergrepp mot muslimer började spridas. Spänningarna ökade och 1929 skedde en fruktansvärd massaker i Hebron som kostade 67 judar livet. 435 judar räddades dock av sina muslimska grannar. Massakerna var ett hårt slag mot samexistensen och britterna bestämde sig 1936 för att evakuera alla judar från Hebron.
1967 bröt sexdagarskriget ut och Hebron ockuperas av Israel. Ockupationen blev startskottet för byggandet av bosättningar på Västbanken.
I Hebron finns fyra stora bosättningar. Det som är unikt för Hebron är att bosättningarna ligger mitt i citykärnan. De israeler som bosätter sig i Hebron gör det av strikt ideologiska själ. Många tillhör extrema sionistiska rörelser som Gush Emunim eller Kahanismrörelsen som idag är terroriststämplad även av Israel. Målet för dessa rörelser är Eretz Israel, ett större Israel som sträcker sig från Egypten till Irak. Våld är ett rättfärdigat sätt för att nå detta mål.
Bosättarna tillämpar olika strategier för att utöka sitt område. Trakasserier av palestinier är ett av sätten. Bosättarnas barn tränas i att slå, kasta sten, sopor, spruta vatten och skrika skällsord åt palestinierna. Under intifadan trappades trakasserierna upp och palestinska hus och bilar brändes, avföring och urin kastades på palestinier och den judiska stjärnan klottrades på affärer och gravar.
Idag är andra strategier för att expandera vanligare. Israel upprättar militärbaser som ingen får beträda, de ockuperar hus och driver sedan utdragna rättsliga processer för att stanna kvar i husen. Bosättarna upprättar minnesplatser och temporära synagogor på palestinsk mark för att hedra judar som har dödats av palestinier och Israel blockerar och stänger av gator. I gamla staden i Hebron finns totalt 104 avgränsningar som har som syfta att öka det judiska området.
Jag undrar varför jag aldrig har sett en dokumentär på svensk tv om fanatiska bosättare? Varför görs inga sådana reportage? Varför stigmatiseras muslimer som galna talibaner när det är så tydligt att fanatikerna finns inom alla religioner?
Hebron är ett oerhört sorgligt exempel på vad som händer när man avhumaniserar sin granne. När människovärdet sätts åt sidan. När hatet tar över.
Idag regnar det i Ramallah. Sitter uppkrupen i soffan med värmen på full effekt. Mina tankar finns hos de palestinska familjer som har blivit utkastade från sina hem och numera bor i tält på gatan.
